Länge sedan sist.

 

Tjolahopp! 

Det var ett tag sedan sist. Har haft lite annat för mig och har väl varken haft motivation eller tid till att blogga. Men så kan det ju vara ibland. 

Men Amadanda, vad har du gjort då? 

Tackar som frågar. Jag har sista tiden i Maj kämpat med prov och uppsatser. Grundskolan har jag gått ut. Vänner har jag träffat. och så har jag byggt ett 8 personers vindskydd i skogen! Sen blev det en resa till Stockholm, Uppsala, och vidare till Åland. Jag och min syster for själva med båt över till grannlandet, och såg på Bon Jovi. De spelade i Stockholm. Sen till Uppsala för att träffa vår kusin. Och sedan vidare till Åland där vi träffade vår moster. Jag har även njutit av värmen, svettats, varit med familjen och pohjkvännen, varit förkyld, och haft ögoninflammation. Nu är jag orolig över att jag har öroninflammation också. Immunförsvaret... 

okej, anyway. Jag hoppas att jag hittar med motivation under sommaren till att blogga mer. Kanske skriva lite mer poesi också, vem vet. Tjoo!

Vindskyddet

 

Bon Jovi

 

Tre av mina favoritpersoner på en av mina favoritplatser i världen <3

18.06.2019 kl. 17:30

Drömresan.

 

Jag har alltså varit till Kreta för en vecka sedan. Jag for dit med min pojkvän (David) och hans föräldrar. Det var helt underbart. Ibland undrar man ju varför man bor i ett land som Finland. Nej men okej, vi har det väldigt bra i Finland och flera saker fungerar bättre här. Men ändå, tanken kommer. Speciellt då man är söderut på resa. Solnedgångarna, värmen, de små gränderna, polerna, havet, stränderna, bergen, lugnet och allt annat. Jag mådde så bra av att vara där. Det är inte många veckor kvar utav skolan nu, men jag har verkligen ingen ork kvar. Så det gjorde mig så gott att vara borta en vecka från skolan och den lilla stad jag bor i. Så skönt att kunna fly en vecka, bort från alla prov, alla människor, alla krav, och allt annat ett tag. 

Och det var verkligen så kul att vara där med David och hans föräldrar. De är så lugna och trygga alla tre. Det var en drömresa. Allt man kunde önska sig. Vill tacka de jag reste med, och att jag fick komma med. Nu gäller det att orka kämpa de sista veckorna i skolan, tills jag får lägga på mig en klänning, ett par klakskor, något fint smycke, och sedan spatsera ut ur skolan.

Och nu tänkte jag vara den jobbiga person som visar bilder från resan, så att alla förstår hur fint det var och hur hemskt det är i Finland! (Nej men skämt åsido, några bilder kommer. Det är nog fint i Norden också, men ni vet.. :)

13.05.2019 kl. 17:16

Sommaren tar slut.

 

Hej. Det var länge sedan. 

Sommaren håller på att ta slut. Mitt sommarlov slutar om fyra veckor. Vart har alla veckor farit? Vad har hag gjort? Vad hände med allt jag hade planerat? Vad hände med alla personer jag skulle träffa? Vad hände med den drömsommar jag tänkt mig? Jaa du.. Ingen vet. Känns som att varenda sommar blir såhär. Kan tycka att sommarlovet är lite överskattat. Och då menar jag inte värmen och solnedgångarna och ledigheten, utan allt man planerat. Allt man har tänkt hinna med och allt kul man ska göra. Alla sena kvällar med vänner och alla tidiga fräscha morgonmål. Inget av det blir ju av. Och det är ju okej. Det är absolut okej. Men varför blir jag då stressad av det varenda år? Hur är det möjligt? Varenda sommar intalar jag mig själv att jag ska ha låga krav på mig själv, bara ta det lugnt och inte planera in så mycket. Men ändå, i slutat av varje sommar, finns det ändå mer eller mindre en nypa besvikelse i mig. Alla andra har gjort så mycket och haft så kul. Varför är det bara jag som sitter hemma och latar mig. Mycket blev inte av i sommar, varför det? Och antagligen gjorde ingen annan något mer än mig egentligen. Alla vill ju bara få ens eget liv att se fantastiskt ut. Men ändå känner man såhär. Nu känns fyra veckor som en otroligt kort tid. Så mycket jag ska hinna med och planera in ännu i sommar. Och så måste jag städa, och ordna, och fixa. Men nej. Hela tiden måste jag intala mig själv att ta det lugnt, och att jag inte måste göra någonting. Jag ska i första hand nu ta hand om mig själv och min hälsa. Punkt.

Så varför blir jag så stressad då? Varenda sommar. Ja.. Prestation. Krav. Bra väder. Sociala medier. Där var det då.

Men det jag är tacksam över är att det har äntligen varit en varm sommar. Jag har bott på stugan vid sjön nu ett tag, och har också hunnit till Åland. Sommarjobbat lite grann. Det är ungefär det jag har hunnit med. Inte mycket mer. Men det är okej. Jag har verkligen behövt denna ledighet nu efter året som gått. Men skulle gärna ha två månader till av semestern, så jag skulle hinna vila ut innan skolan och vardagen börjar igen.

18.07.2018 kl. 00:00

Mandis & Klekis

 

De tre senaste kvällarna. Låt mig berätta om dem. Den första kvällen var både jag ock min äldre syster på ett ganska halvdant humör. Ingenting blev riktigt som vi ville. Men vi begav oss ut. Ut på photoshoot (med en otroligt bra kamera) vid en av hängbroarna i närheten av stället där vi bor. Kvällen blev bra. Vi lyssnade på Stina Wollter i bilen. Vi fotade. Njöt av kvällen. Spelade lite fotboll vid en gammal lågstadieskola. Det var en fin kväll.

Andra kvällen. Det var Fredagkväll. Alla andra vi kände var ute och gjorde något vettigt med sina liv kändes det som. Både jag och min syster var på dåligt humör och i tre timmar hade vi bara legat i soffan och tyckt synd om oss själva. Men, tillsist steg vi upp, satte oss i bilen, körde iväg, och lyssnade på musik. Allt från Tomas Ledin och Magnus uggla, tills Nightwish tog över. Vi körde till en strand. Vadade över till en ö. Och fotograferade naturen och knölsvanarna vid stranden. Solen sken, och det var otroligt varmt. Efter två timmar på ön, gick vi tillbaka till stranden och bilen. Och körde hem. Med Nightwish i högtalaren. Också en helt fantastisk kväll. 

Tredje kvällen. Jag hade varit ganska trött hela dagen. Inte åstadkommit så mycket. Men på kvällen satt jag och min syster och funderade på vad vi skulle göra. Hade beslutsångest. Skulle vi fara på roadtrip, eller vara kreativa? Eller något annat kanske? Vi hade ingen aning. Men det slutade med att en av min syters kompisar kom över. Det blev en bra kväll. Vi satt vid ett bord, och diskuterade intressanta ämnen, funderade, och kom kanske fram till en slutsats. Eller så gjorde vi inte det. Hur som helst. Jag har aldrig skrattat så mycket i mitt liv. Och jag är seriös. Jag skrattade så mycket att jag grät. Inte bara så att det kom lite tårar ur ögonvrån. Utan jag grät. Mitt ansikte var helt ihopskrynklat och rött. Jag kunde knappt andas. Och jag fick inte ett ljud ur mig. Som sagt. Har aldrig skrattat så mycket tror jag. Så, det blev en bra kväll.

Och. Slutsatsen. Jag vet inte när jag senast har haft tre bra kvällar i rad. Det var ett tag sedan. Har haft det väldigt tufft ett tag nu. Och det har jag fortfarande. Men dessa kvällar. Jag kommer att minnas dem. Länge. Är så tacksam. Har nu börjat se igen. Mina ögon börjar öppnas. Jag är piggare. Jag är lite gladare. Livet kommer som det kommer. Och just nu är det lite bättre. Ta vara på de bättre kvällarna. Kanske att de är det enda som räknas. 

Vill tacka min syster för allt hon gör för mig, och allt kul vi hittar på tillsammans. Hon är nog den som jag alltid kan vända mig till och som jag alltid kan vara mig själv med. Vi trivs så bra med varandra, och vi kan göra vad som helst. Vet inte hur jag skulle klara mig utan henne. I sommar ska vi hitta på så mycket roligt <3

27.05.2018 kl. 00:26

Ta er tid

 

Spenderade helgen på ett läger. Det var helt fantastiskt. Tänker inte säga så mycket mer om det, men bara att jag har haft så många intressanta och givande diskussioner med så fina människor. Alla har varit så snälla och omtänksamma mot varandra och det har varit så bra stämning. En av de bättre helgerna på länge. Så mycket skratt och omtanke. Tack till alla som var med!

Vill uppmana er andra om att ta er tid. Ta er tid att umgås med era vänner. Ta er tid med er familj och släkt. Ta er tid att fara ut i solskenet, istället för att sitta inne med era telefoner. Ta er tid till att njuta av livet. Och till sist, ta er tid att skratta och uppleva nya saker och ta nya risker. 

29.04.2018 kl. 17:07

En tur till den Stora Staden

 

Jag var till Åbo i helgen. Dels för att slippa den lilla staden jag bor i, där alla vet allt om mig. Och dels för att hälsa på en favoritsläkting. Det var helt fantastiskt. Jag är så trött på småstadslivet. Åtminstone för tillfället. Så det var verkligen skönt att komma bort lite. Det som är min favoritsak med storstäder är folket, människorna. På kvällen satt jag i fönstret i hotellrummet och bara tittade ut över Åbo torg. Över gatan gick så många olika människor. Olika bakgrunder, olika utseendsen och olika smaker. Jag såg tre pojkar som åkte på skateboards. Jag såg några flickor som stannade och pratade med dem. Jag såg en gammal tant med rulator, och en man med käpp. Två sjuåringar som gick över vägen och höll händer. Ett par som stod på trottoaren och kysstes. Några som nästan sprang på vägarna pågrund av stress. Några som gick långsamt och betraktade de vackra byggnaderna. Och alla passerade gatan rutinerat. Åååh, denna vackra mångfald! Olika bakgrunder, olika utseenden och olika smaker. Jag skulle kunna sitta där förevigt, i hotellfönstret, och bara titta på alla som passerar. 

Ja, att fara till Åbo i helgen var en av de bästa beslut jag gjort på flera veckor. Nu är jag tillbaka i den lilla staden. Och helst av allt vill jag bara tillbaka till Åbo, eller någon annanstans, bort. Men hoppas på att få åka dit snart igen. 

 

09.04.2018 kl. 08:00

Hallå! 

Amanda här. Ungdom i sina bästa eller sämsta år. 

Går i skola, än så länge.

Bor i en liten småstad mitt ute i ingenstans.

Kreativitet, musik, fotografering och natur är det jag lever för.

Långpromenader är något av det bästa jag vet och att gå på café är inte heller så dåligt.